Maria Montessori

Maria Montessori med barn

Vem var denna kvinna, vars tankar och idéer fått en allt mer ökande genomslagskraft i dagens skola och samhälle?

Maria Montessori föddes i Italien år 1870 i en tid då kraven på verklighetsförankring växte sig allt starkare. Studier i filosofi, antropologi, experimentell psykologi och medicin gjorde henne väl bevandrad i tidens aktuella strömningar och gav henne kunskaper om aktuella rön på vetenskapens olika områden.

Efter att ha avlagt examen som Italiens första kvinnliga medicine doktor tjänstgjorde hon som assistentläkare vid Roms psykiatriska kliniks barnavdelning. Genom sitt arbete bland de utvecklingsretarderade barnen väcktes hennes pedagogiska intresse.

Fortsatta studier gav henne impulser till att jämsides med den psykologiska och medicinska behandlingen använda sig av sinnesövande konkret material i arbetet för de retarderade barnens möjligheter till en utveckling. Resultaten överträffade helt hennes förväntningar.

Men Maria Montessori sökte sig vidare i barnens värld. Efter att några år ha lett en specialskola för utvecklingsstörda barn började hon pröva sina undervisningsteorier på normalbegåvade barn med en ofta rätt bekymmersam social bakgrund. Hon började med barn i de lägsta förskoleåldrarna men vidareutvecklade sina tankar och sitt arbetsmaterial till att passa även äldre barn. Tack vare sin observationsförmåga gjorde hon under arbetsåren i ”Casa dei Bambini” så många nya upptäcker om barnets natur, att de lade grunden till hennes livsverk. Hon fann där, att barnen självmant sökte sig till den utvecklingsstimulerande materiel, som hon tidigare använt sig av i sitt arbete med de utvecklingsretarderande barnen.

Stimulerad av resultatet formade och byggde hon sedan undan för undan upp, vad barnen visade sig behöva. Hon prövade sig fram till hur varje enskilt föremål, varje serie av föremål skulle avvägas för att möta utvecklingsgången hos de barn hon arbetade med. Barnen själva visade henne vad den naturliga nyfikenheten och det spontana intresset betydde för sinnenas utveckling. Hon fann också i arbetet att om barnen fick den rätta chansen att utvecklas, avslöjade de djupgående kvaliteter i sin karaktär som dittills varit okända för den vuxne.

Vilka var då de kvaliteter som Maria Montessori fann vara de normala för ett harmoniskt barn i de tidiga utvecklingsstadierna? Kärlek till ordning och arbete, förmåga till spontan koncentration, anpassning till verkligheten, behov av tystnad och arbete för sig själv, förmåga att handla efter eget val, önskan att ta initiativ och att vara oberoende, initiativ till social samverkan.

Enligt Maria Montessori föds barnet med en färdig ”byggnadsplan” för sin utveckling. Utvecklingen sker i olika takt för olika barn, men en parallellitet mellan individerna är uppenbar och perioderna är desamma. Dessa perioder kallar Maria Montessori för ”sensitive periods” och mena därmed tidpunkter i barnens liv, då de är särskilt mottagliga för olika funktioner och aktiviteter som språkinlärning, utveckling av de olika sinnena, ordning, perfektionism etc. Dessa perioder bryter fram som möjligheter för individen, orsakade av den inre psykiska aktiviteten. Först genom integration mellan dessa inre impulser och en yttre miljö kan en uppbyggnad ske av personligheten. Omgivningen och den vuxne måste ta till vara dessa möjligheter genom att skapa de yttre betingelserna som svarar mot de inre behoven hos individen under de olik perioderna.

Maria Montessori har i sin bok Barndomens gåta skrivit ner grundtankarna i sin syn på barnen och deras relationer till den vuxne och den värld de lever i. Filosofen, psykologen, läkaren, pedagogen Maria Montessori kommer till tals i boken likaväl som den varmt mänskliga praktikern, som utifrån en egen personligt färgad religiös och fredsinriktad människosyn i sin kärlek till och omsorg om barnen vill väcka den vuxnes intresse och förståelse för den växande individen.

(förordet ur ”Barndomens gåta”, Maria Montessori)

 

Comments are closed.